Höjd skatt ja tack

Ja, förr eller senare måste Socialdemokraterna våga höja skatten, precis som Lars Stjernkvist och Lena Sommestad säger. Det är rätt att väcka en principdiskussion kring detta. Till och med politiska motståndare inser väl att socialdemokratin som politisk idé är omöjlig om bara en riktning är möjlig för skatterna - nedåt?

Högersossar famlar gärna efter mindre kontroversiella sätt att skrapa ihop pengar: effektiviseringar, prioriteringar, ökad mängd beskattningsbara arbetstimmar. Inget av det är fel, men inget av det är tillräckligt så länge de borgerliga partierna fortsätter att sänka skatterna när de sitter vid makten.

Så här skrev jag för ett tag sedan om sossarnas ovilja till "återställare" i skattepolitiken:

Detta är verkligen den springande punkten när det gäller om det finns politiskt hopp om socialdemokratin framöver eller inte. Om S aldrig vågar återställa en borgerlig skattesänkning blir det borgarna som ensamma bestämmer samhällsutvecklingen. För de lär fortsätta sänka. Att vara vänster i socialdemokratisk tappning, ska det vara att bara inte sänka skatten, att prata om hur dåligt det är, men aldrig höja skatterna till den nivå man nyss argumenterat för?

Det blir sänkning - paus. Sänkning - paus. Sänkning - paus. Man hamnar inte mindre i helvetet bara för att man vilar på trappstegen.

Vad är det för dåligt självförtroende kring de egna argumenten egentligen? Att man aldrig kommer att kunna måla upp en politisk vision om skattefinansierad välfärd som gör större intryck än våra slutskattebesked?

Någon enda gång skulle jag vilja att en politisk reporter frågade Socialdemokraterna om det där:

Om ni aldrig återställer en inkomstskattesänkning, hur har ni då tänkt att finansiera den gemensamma välfärden när skatteintäkterna minskar med varje borgerlig regering?

Precis som alltid när sådana här utspel kommer, enas högerkommentatorerna i ett överlägset "höhö - då var valsegern klar". Skattehöjningar anses vara ett totalt självmål. Men Gunnar Sträng varnade redan i mitten av 60-talet för "skattetröttheten" hos svenska folket - när skattenivån var skrattretande låg jämfört med idag. Tack och lov insåg andra att det viktiga inte är procentsatsen i sig, utan vad som kommer tillbaka i välfärd och hur mycket pengar som finns kvar för privat konsumtion.

De flesta opinonsundersökningar stödjer Stjernkvist och Sommestad. Människors skräck är inte höjda skatter, utan ett samhälle som inte fungerar och håller ihop.