2011-10-22

Ofantliga sektorn (m)

Alliansen startar nya myndigheter i rasande fart. Bara sedan 2008 har över 50 nya bildats. Visst, en del försvinner också, men utan de stora domstolsnedläggningarna 2010 hade nettot varit en klar ökning av antalet myndigheter. Det är slående hur lite den borgerliga fiendskapen mot staten syns i praktiken. När man ska regera landet märker man att även högerpolitik måste administreras. I synnerhet högerpolitik, faktiskt. För med avregleringar följer också ett större behov av tillsyn, kontroll och bevakning av de nya marknaderna. Färskaste exemplet: myndigheten Vårdanalys, som ska granska vården ur ett patientperspektiv. Nya problem, ny byråkrati.

(Ledarstick publicerat i Flamman 13 oktober.)

2011-10-20

Om redaktionen på Agenda

SVT:s ledning har en tendens att se statskontroll i varje argument från politiskt håll. ”Vi är public service, vi behöver inte lyssna på någon”, är den ständiga undertonen. Helt riktigt: ni behöver inte. Men ni får. Redaktionen för Agenda kunde haft större ödmjukhet inför det helt nya politiska landskapet: på ena sidan en regering, på andra sidan en opposition där tre inte vill ta i den fjärde med tång. Partierna har till yttermera visso ingen skyldighet att ställa upp i SVT. SVT har däremot en skyldighet att spegla den svenska politiska debatten. Misslyckandet är helt och hållet deras.

(Ledarstick publicerat i Flamman 13 oktober.)

Råd till landsorganisationen

LO ska satsa 150 miljoner på stöd till ny vänstermedia. Det finns många uppmaningar att skicka med. Se för det första till att satsningen blir politiskt bred, både åt vänster och höger. Bara att förse en utbildad journalist med tid och resurser är radikalt i sig – särskilt under en höst då svensk dagspress tvingas på stora sparpaket. Vidare: överskatta inte nätmedier och tyckarjournalistik. En bra grävande reporter är värd minst fem aldrig så hårdslående bloggare. Och till sist: lägg ned det märkliga kravet på ”självförsörjning”. Det är ju en utopi redan för majoriteten av mainstreammedier.

(Ledarstick publicerat i Flamman 13 oktober.)

Hurra, Anders Borg har lyssnat!

Anders Borg säger sig nu vilja stoppa flykten av vårdföretagens vinster till skatteparadis. Sajten Alliansfritt Sverige säger: det tror vi inte på/det skulle du sagt förut/det tycker ni inte egentligen. Jag har sagt det förut: Den där reaktionen är symptomatisk för en vänster som inte har en aning om hur man bedriver opinionsarbete.

Vänsterpartiet och andra har ju drivit frågan om skattepengarna som hamnar i skatteparadis i flera år. Anders Borgs löfte att se över frågan är en framgång. Nästa steg är att få honom att stå vid sitt ord, att konkretisera sina löften, att hålla frågan levande. Men uttalandet från finansministern är en så sjuhelvetes mycket bättre grund att stå på än den tidigare tystnaden. Det är inte hyckleri när man har tvingat någon att ta över ens verklighetsbeskrivning. Det var ju det vi ville.

Hur inbillar sig vissa delar av vänstern att opinionsarbete egentligen går till, i typfallet?

Att man kämpar i motvind år efter år med ensamma plakat på Sergels torg - och så plötsligt rasslar det till och man får igenom alla sina krav på en gång?

Förändring drivs igenom steg för steg, och det är inte ofta man själv som håller i beslutsklubban. Att inte ta vara på en reträtt bara för att den görs av motståndarna är vansinnigt. Att kalla reträtten ett framsteg handlar inte på något sätt om att applådera Borg. Det är ju det egna opinionsarbetet som har tvingat fram den. Med Alliansfritt Sveriges inställning kommer vi att fortsätta vara usla på att fira våra framgångar.

2011-10-14

Våga bygga Juholt långsiktigt

Är Socialdemokraterna världens lataste parti?

Hos de interna kritikerna (de som inte bara drivs av fiendskap, som Maryam Yazdanfar) mot Juholt skymtar en längtan efter en nystart med en helt obefläckad ordförande: att få börja om och göra rätt, och den här gången, nu äntligen, utan snedsteg. Det där är världens lataste inställning. Politik handlar om att gräva sig upp ur skit, få ny hälld över sig, och gräva sig upp igen. Att bara klicka på "omstart"-knappen så fort det blåser motvind är ingen hållbar strategi. Det finns inget lättare än att fantisera om att allt ska bli så mycket bättre nästa gång. I verkligheten måste man orka bygga ett parti långsiktigt.

Det går fortfarande att göra med Juholt, dels eftersom allt i skrivande stund talar för att inget fel - än mindre brott - har begåtts, dels eftersom väljare bryr sig om politik. Personliga affärer må uppröra oss, men hur många låter det påverka hur vi röstar? Valforskningen är i alla fall enig om att det har minimal betydelse. Och det ligger inte ett så litet mått av väljarförakt i hur politiska journalister, statsvetare och proffstyckare analyserar effekterna av en sådan här affär: själva skulle de naturligtvis aldrig gå till valurnan 2014 och rösta enbart styrda av Juholtaffären 2011 det är alltid någon annan som ska bli så in i grunden påverkad av 160 000 återbetalda kronor.

Palme hade aldrig överlevt ens Fåröincidenten 1967 om man haft lika dåligt självförtroende i SAP då som nu.

Jag upprörs också av "det här tar vi på firman"-inställningen hos Juholt, men det upprör mig inte tillnärmelsevis lika mycket som det faktum att vi aldrig diskuterar några väsentligheter i svensk offentlighet. Politik ska avgöras av politik, inte av affärer. Det är jättebra att media nosar upp affärer, men det är väljare och medborgare som måste få avgöra hur allvarliga affärerna är. I dagsläget sköter media även den biten åt oss. Det tror jag fler och fler börjar tröttna på, och har drevet inte avsatt Juholt idag, så tror jag att hetsen kommer att ifrågasättas mer och mer. Särskilt som grundtipset är att åklagaren strax meddelar att han droppar hela caset.

2011-10-13

Vänsterpartiet tjuter med vargarna

Så billigt och dåligt av Vänsterpartiet.

Mitt under pågående drev mot Juholt publicerade Lars Ohly igår en debattartikel i Aftonbladet om "bidragsfusk" bland ledande politiker. Ohly nämnde inte Juholt med namn, men begrep såklart i vilket sammanhang artikeln skulle publiceras. Aftonbladets ingress presenterade debatten som aktualiserad av Juholts "bostadsfusk".

Vänsterpartiet har alltså dels bestämt sig för att Juholt är en fuskare, dels bestämt sig för att vara med och tjäna lite politiska poäng på grillningen av S-ledaren.

Fusk eller inte är fortfarande uppe till debatt, till exempel genom Erik Berg här.

Men Vänsterpartiet vill vara med och tjuta med vargarna. Ser man inte att 1) relationerna inom oppositionen skadas på en fråga som på intet sätt handlar om Vänsterpartiets to die for-politik, 2) man spelar med i en mediahets som inga progressiva krafter någonsin kan vilja gynna, oavsett vad som gäller i sakfrågan, och 3) man är med och maler ner ett partiledare som rimligen bara kan ersättas av någon från socialdemokratins högerfalang?

Det är så otroligt futtigt. Och naivt: nästa gång är det vår tur. Arbetarrörelsen har värderingar om jämlikhet och rättvisa, och det är hyckleriet som är bränslet i många av de här skandalerna, inte misstagen i sig. Vi kommer alltid att drabbas värre än borgarna. Det är lite naivt att tro att det enda svaret är att sluta göra fel.

Juholtdrevet

Mycket viktig läsning om Juholtaffären signerad Viktor Tullgren finns här. Det fanns inga klara regler, det finns ingenting som tyder på att Juholt har försökt dölja några verkliga förhållanden - och riksdagsförvaltningen har gått in och ändrat sina informationstexter om boendeersättning mitt under brinnande mediadrev.

Kajsa Ekis Ekman skriver bra i DN i dag också, om drevet (finns inte på nätet): den psykos som innebär att kritiken hela tiden måste "växa", även om det kräver att man upphöjer obskyra kommunalråd till "ledande socialdemokrater" eller korshänvisar till andra mediers spaltmeter i ämnet. Och aldrig är väl en populist som Lotta Gröning, en liberal som Jonas Morian eller en hangaround som Stigbjörn Ljunggren så mycket socialdemokrater som när media vill ha "röster från tunga socialdemokrater". Kunde ni inte ha visat er socialdemokratiska tyngd när det gällde att driva socialdemokratisk politik någon gång, typ i senaste valrörelsen?

I jakten på kritiker blir frågor om bakomliggande intressen förstås raskt överhoppade: nämen vad konstigt att Maryam Yazdanfar kritiserar Juholt - hon som blev avpolletterad som utskottsordförande av honom! Nej, nu är också hennes petning en del av drevet: i gårdagens Aktuellt sa Mats Knutsson att Juholt "anklagas [eller har anklagats, har inte hunnit nagelfara citatet] för att rensa ut personer med utomeuropeisk bakgrund". Han är rasist också! Alla spärrar släpper: journalisternas klassintressen slår ut i full blom. Det värsta av allt är nästan att det skiner igenom hur roligt redaktionerna tycker att det här är: vilken story! Vilka rubriker! Nya avslöjanden! Och ju mer trycksvärta man använder, desto tyngre investerar man i Juholts fall - det blir omöjligt att vända, att låta det lugna ner sig, att det inte blir "värre minut för minut" som Ulf Kristofferson sa i TV4 igår.

Och allt detta samtidigt som vi istället skulle behöva diskutera Socialdemokraternas bedrövliga skuggbudget, den som slog fast att Juholts (briljanta) retorik under våren och sommaren inte på något sätt motsvaras av någon ambition att göra realpolitisk skillnad gentemot regeringen. De minsta skillnaderna i modern politisk historia ska saluföras av den hårdaste antikapitalistiska retorikern sedan Palme eller Carlsson. Det är onekligen en ny form av triangulering. Men väljarna är smartare än så.

Samtidigt hör jag en del vänsterpartister som luftar en viss förhoppning om att utrymmet för V ska öka med ett förborgerligat SAP. Ja, om ambitionen är att ha två jämnstora röda partier i evig opposition. När väljare blir besvikna på sina partier kliver de inte bara glatt över till ett annat: människor desillusioneras och passiviseras. Och skulle Vänsterpartiet på något sätt räcka till som radikal motkraft i samhällsdebatten idag? Det vore förödande om Socialdemokraterna bröts ned som organisation och politiskt alternativ.

2011-10-08

Konstigt utspel mot Ilmar Reepalu

Ilmar Reepalus förslag om återkallningsbara medborgarskap igår var förstås horribelt (och skulle kräva att 2:a kapitlet, 7:e paragrafen i Regeringsformen upphävdes). Förutom detta och allt allt annat, så bemöttes utspelet också ganska klumpigt av talespersoner för andra partier, inklusive Vänsterpartiets Christina Höj Larsen som menade att "Socialdemokraterna" kom med ett "populistiskt förslag som spelar rasismen i händerna" och att Reepalu "tar över" SD:s verklighetsbeskrivning.

Vad är det bästa sättet att få ett parti att börja försvara ett tokigt utspel från en enskild, lokal företrädare?

Att motståndarpartier kastar sig som hökar över den företrädaren och börjar råskälla.

Såväl Vänsterpartiet som andra partier hade möjlighet att ge den socialdemokratiska ledningen ett fönster att agera i genom att lugna sig lite med att anklaga "Socialdemokraterna" för att ligga bakom förslaget. Man borde till exempel ha noterat den kraftiga interna kritik som genast blossade upp. Sådan kritik kan lätt komma av sig om anklagelserna utifrån blir alltför hårda. Ingen vill sjunga med motståndaren.

Syftet med politiska uttalanden får inte bara vara att positionera sig, det måste också vara att - till exempel - påverka andra partier i rätt riktning. Det känns säkert jättebra för Höj Larsen att berätta hur dum i huvudet hon tycker Ilmar Reepalu är, men jag förväntar mig snarare att mina företrädare i riksdagen ska maximera vänsterpolitik. Om ett uttalande ens var nödvändigt - man kan verkligen ifrågasätta det - så borde det ha syftat till att bädda för ett avståndstagande från Juholt gällande det konkreta förslaget, inget annat. Nu gick det bra ändå till slut. Men inte tack vare Vänsterpartiet.