2011-09-27

Är Martin Hansson en hora?

Svensk fotbollspublik har en gigantisk hangup på domarna. I går ägnade till exempel större delen av Stockholms stadion en halvlek åt att ropa att Martin Hansson är en hora. (Ironiskt nog efter att något alibi intervjuats i paus om Djurgårdens arbete med "värdegrunden".)

Och ni vet hur det är: har publiken en gång känt sig illa behandlade av domaren, blir det vansinnesvrål efter varje kroppskontakt resten av matchen.

Visst, kalla Martin Hansson "hora". Det är inte vackert, men läktarkultur är sällan vackert, och okvädningsord är bara - ord.

Men är det särskilt roligt att titta på fotboll när man har all uppmärksamhet på matchfunktionärerna? När all ens energi går åt till att hitta, och reagera på, domarmissar? Jag menar inte alls att alternativet är den neutrale kulturjournalistens förnäma hängivenhet åt spelet med stort "s". Jag menar att även för den som är villig att dö för sin klubb måste det vara tråkigt att vara uppfylld med så mycket gråt och gnäll, och så lite passion.

För det är ju det de där apvrålen mot domaren är, decibeltalen till trots: gråt och gnäll. Domaren var dum, dum, dum och nu är det jättesynd om oss.

Publikens fixering vid domarna är mycket svensk - jag tror inte att den är lika stor i något annat land i Europa. Kanske handlar det om dåligt självförtroende, om 25:e-platsen på världsrankingen. Om Martin Hansson borde stekas i skärselden för att han blåser straff och utvisning med 40 minuter kvar att spela, då kan väl det bara bero på att matchen därmed anses körd? Om Djurgårdspubliken verkligen trott på sitt lag - verkligen trott på sitt lag - då hade inte domslutet varit skillnaden mellan liv och död.

Hänger Djurgårdens framgångar verkligen på en så skör tråd som ett eller två felbeslut av Martin Hansson? Då är det nog dags att börja bygga ett lag som håller för en genomsnittlig svensk domarinsats.

Och dessutom: hur kan man vara så in i helvete dum att man inte förstår att allt sånt där jämnar ut sig i längden?