2011-03-21

Vad säger S och V om Libyen?

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har en hel del svar att ge idag om utvecklingen av FN-attacken mot Libyen.

Anser Vänsterpartiet att det som pågår fortfarande inte är en militär intervention?

När Socialdemokraterna tog ställning för en flygförbudszon den 15 mars nämndes Arabförbundets stöd som det som gav politisk legitimitet åt en sådan. När nu Arabförbundet drar tillbaka sitt stöd för det sätt som flygförbudszonen upprättats, vad innebär det för Socialdemokraterna?

Delar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet utrikesministerns uppfattning att målet för operationen är att Khadaffi ska avlägsnas från makten - i strid med FN-resolutionen? Står partierna bakom attacker riktade direkt mot Khadaffi?

Anser Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, liksom den amerikanske flottamiralen Gortney, att en flygförbudszon innebär att slå till mot den libyska armén när den attackerar "opposition forces"?

Det finns lika många tolkningar av uppdraget från FN:s säkerhetsråd som det finns deltagande länder. Från att bara "skydda civila" till att störta Khadaffi. Exakt vilket uppdrag anser Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att FN:s säkerhetsråd har gett?

Dags att tala ur skägget!

2011-03-20

Det sköna ljudet av missiler - eller?

Missilerna regnar ner över Tripoli och på ett och annat yrvaket håll förstår man nu att en "flygförbudszon" inte innebär att placera ut trafikskyltar i luftrummet. Observera dock att detta enligt Vänsterpartiets linje inte är en militär intervention. Kanske är det därför tystnaden från partiet är så påtaglig - ingenting ovanligt har ju hänt.

Afrikanska Unionen - vars stöd först var ett villkor för attacken men som sedan sidsteppades när de tyckte fel - kräver dock ett omedelbart eld upphör.

Motiveringarna från den svenska vänstern för att stödja angreppet på Libyen når inga intellektuella höjder. "Stoppa galningen" verkar räcka för de flesta. På andra sidan Atlanten, i The Nation, finns i alla fall en radikal ledarredaktion som resonerar om saken. Mycket klokt sägs där om att "flygförbudszoner" har ett dåligt track record, drar uppmärksamheten från andra åtgärder och att FN-resolutionen är så öppet formulerad att det liknar en "open-ended declaration of war".

Jag tycker samma sak som i förrgår. Många människors syn på hur konflikter ska lösas har idag ett alldeles för högt ingångsvärde för "förtryck" och ett alldeles för lågt ingångsvärde för "krig". Det senare är också dödligt och smutsigt - ändå verkar vi se det som ett kliniskt och ofarligt sätt att råda bot på det förra. I ett historiskt perspektiv är det synsättet extremt.

2011-03-18

Fel med FN-attack mot Libyen

FN:s säkerhetsråd beslöt om ett militärt angrepp mot Libyen i natt - i svensk diskussion ofta kallat "flygförbudszon". Ekot gör en sorts parodi på PR-journalistik genom att prata om "ingrepp" och "insats".

Sällan har så många mumlat i skägget som i diskussionen om flygförbudszon. The bottom line är att en flygförbudszon innebär ett militärt angrepp i luften, mot flygstridskrafter och luftvärn på marken. Libyens territoriella integritet kränks, det är "mycket svårt" att undvika civila dödsoffer enligt militärstrategiske experten Stefan Ring, upproret komprometteras och vi får ytterligare en spik i kistan för folkrätten.

Nej, man kan inte ha synen att allt som FN gör är i enlighet med folkrätten. Folkrätten bygger på principer. Även FN:s säkerhetsråd kan agera i strid mot dessa principer.

Det finns ett självändamål i nationers självbestämmande. Om det inte finns en principiell tröskel mot att ingripa militärt i främmande länder, kommer världen att bli en mycket, mycket farligare plats att vistas på.

Avsaknaden av en sådan principiell tröskel kommer framför allt att utnyttjas av skurkstater och samvetslösa autokrater.

Att tala om en tröskel innebär också att man i extrema fall klättrar över den tröskeln. Rwanda brukar dyka upp som exempel. Men i jämförelse med Rwanda är antalet civila dödsoffer små (vilket bland annat konstateras i den här Fokusartikeln). Och Khaddafi angriper så vitt jag kan se inte civila, utan beväpnade upprorsmän. De är åtminstone inte civila i någon som helst folksrättslig mening.

Därför blir en flygförbudszon också, som Tysklands utrikesminister Guido Westerwelle konstaterade, "to take part in a civil war".

Självklart ligger alla mina sympatier hos de libyska upprorsmakarna, men det måste vara deras eget uppror, med skarpt men fredligt stöd från utlandet.

Att vänstern så beredvilligt stöder en flygförbudszon är sorgligt, och beror i bästa fall på att man liksom Vänsterpartiets Hans Linde inbillat sig att det finns en distinktion mellan en flygförbudszon och "militär intervention", i värsta fall på att man är lika stora offer som alla andra för tankeparadigmet om humanitär imperialism - att gränser mellan stater inte har något värde alls när människoliv är i fara.

Det är en princip som är livsfarlig, eftersom den inte bara kommer att tillämpas av goda krafter. Militära interventioner är också nästan alltid i sig dömda att ta destruktiva vändningar, hur mycket man än har motiverat dem med att skydda oskyldiga kvinnor och barn. Det vill säga: det finns ett effektivitetsproblem likaväl som ett principiellt problem.

Man förstod att det var här vi skulle hamna när Expressen jämförde Khadaffi med Hitler på en förstasida för några veckor sedan. Efter den dödskyssen är det bara att invänta Natobomberna.