Kapitulation, Ibrahim

Tänk att man så ofta måste vara en bättre socialdemokrat än socialdemokraterna själva lyckas vara.

Hör precis Ibbe Baylan säga i radio att socialdemokraterna "misslyckades med jobbpolitiken" i förra valrörelsen. Förutom att jag ogillar den socialdemokratiska "säck-och-aska"-strategin (all ny politik presenteras nu för tiden som en total omvändning från en gammal havererad och feltänkt politik, vilket blir väldigt märkligt för dem som röstat på socialdemokraterna tidigare, enormt demoraliserande för de egna medlemmarna och förvirrande för de som letar efter röda trådar i partiernas politik) - förutom det, så är det ju historeförfalskning: någon månad efter att den borgerliga regeringen tillträtt hösten 2006 var arbetslösheten nere i 4 procent. Under hela valrörelsen var det uppenbart att arbetslösheten var på väg åt rätt håll med stormsteg. De rödgröna hade alla skäl att vara stolta över detta. Det fanns inget misslyckande. (Jo, i förhållande till vänsterns högre ambitioner - men inte i förhållande till vad som i allmänhet anses som hög och låg arbetslöshet.)

Misslyckandet gällde ju helt och hållet kommunikationen kring jobben: det lät som om Göran Persson tog för lätt på frågan och gentemot borgarnas osakliga "utanförskaps"-diskussion hamnade socialdemokraterna i en otacksam "alla har det bra"-position som många måste ha irriterat sig på. Dessutom var helt enkelt borgarna enormt skickliga på att plantera sig "utanförskaps"-bild.

Att nu säga att socialdemokraterna misslyckades med jobbpolitiken är att acceptera den falska bild som de borgerliga partierna lyckades etablera som sanning. Det finns ingen anledning för socialdemokraterna att aktivt bidra till det, inte ens tre år senare.